Starten på den långa resan.

Nu är det nästan exakt 4 år sedan vår väg till barn startade. Aldrig hade jag kunnat tro att väntan skulle bli så lång..och den är ju inte över ännu.

Det gick några månader efter att jag slutat med p-pillrena och vi var spända på vad som skulle hända. Hade köpt och gjort några gravtest eftersom jag inte fått mens ännu. Men det visade ingenting. När jag var yngre hade jag ganska oregelbunden mens och vi tänkte inte så mycket på det. Det hade ju inte gått så lång tid, det var mest fortfarande ett härligt förväntansfullt pirr i kroppen.

Läste mycket på internet och förstod att det kan ta tid innan ägglossning och mens kommer igång efter att man ätit p-piller, men om den inte kommit igång efter 6 månader bör man kolla det. Jag ringde gyn och fick en tid, då hade det gått ca 5 månader. Hon kollade med ultraljud på äggstockar och gjorde vanlig undersökning. Allt såg bra ut sa hon och hon såg att ägglossning var på gång och att jag bara skulle vänta och se, annars fick jag höra av mig igen.

Kändes skönt att ha kollat, och mensen kom månaden efter. Kändes ändå trist att det tagit så lång tid innan ens mensen kom igång, herregud hade vi vetat det så hade jag ju kunnat sluta med p-pillrena ett halvår tidigare! Vad dum jag kände mig som hade hoppats och trott att jag kanske var gravid, när kroppen inte ens hade återhämtat sig efter p-piller tiden. Det var ju egentligen nu det började på riktigt.

Examen började närma sig. Jag hade fullt upp med att skriva CV, söka jobb, åka på jobbintervjuer. Hade praktik och skulle göra klart de sista uppgifterna i skolan. Jag hade fortfarande inte blivit gravid. Känns tråkigt, men det var så mycket annat som upptog min tid just då. Och jag intalade mig själv att det var ju egentligen rätt bra om jag faktiskt skulle hinna jobba i 8 månader så att jag får föräldrapenning.

Mycket oregelbunden mens gjorde att vi inte hade en aning om när det kunde passa bäst, försökte att inte tänka på det så mycket utan vi var med varandra när vi hade lust (kanske lite oftare än vanligt) och hoppades på det bästa. Månaderna gick och ingenting hände och eftersom jag aldrig visste när jag skulle vänta mig att få min mens (ibland 3 veckor, ibland 7 veckor) så fortsatte jag att flera gånger kolla med graviditetstest, men inget positivt resultat..tills plötsligt en dag i juli 2003. Lyckan var fullständig!!! Äntligen var det vår tur. Vi svävade som på små rosa moln. Ett år hade gått från när vi bestämde oss för att "skaffa" barn.