Kina, del 1

Här kommer en början av berättelsen om resan i Kina.

Det börjar den 8:e juli på kvällen när planet lyfter från Arlanda mot Beijing. Jag kände mig inte alls så nervös som jag hade trott att jag skulle göra, mest bara glad och förväntansfull. Men det kändes speciellt att krama om min mamma och pappa på Arlanda och se mammas glansiga ögon när hon säger att: nästa gång vi ses så är ni tre. Obegripligt och overkligt! Resan gick bra, men jag sov nästan ingenting. Redan på planet träffade vi och pratade med några av vårat resesällskap. Framme i Beijing mötte vår guide upp oss, hon visade sig sedan vara en helt fantastisk person som hade stenkoll på allt och fixade och trixade för att allt skulle bli så bra som möjlig för oss och barnen.

Första kvällen var vi flera familjer som gjorde sällskap och åt middag på en restaurang som guiden hade tipsat om. Vi fick ett eget rum och det tog lång tid att beställa och göra sig förstådd, det blev många skratt och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med våra trevliga medresenärer och maten var jättegod och billig!

De två första dagarna var "fria" och vi ägnade de åt shopping tillsammans med två andra par i resegruppen. Vi besökte silkesmarknaden första dagen och Wanfujing, som är ett område med mycket affärer och varuhus i stan, andra dagen. Att kliva innaför dörrarna på silkesmarkanden är en oförglömlig upplevelse. 6 st bleka, bortkomna västerlänningar måste vara en guldgruva för försäljarna. Vi var där tidigt och var nog bland de första besökarna, vi blev så påhoppade. De tog till allt de kunde för att få sälja, de ropade, höll fast oss och blockerade vägen. Egentligen ville man hålla händerna för öronen och springa ut därifrån, men istället så skrattade vi hysteriskt och det lugnade faktiskt ner sig efter ett tag och vi fick en hel del handlat efter hårt prutande. Var helt slut efter den dagen. Pust!

Alla 20 familjerna var på plats i Beijing på onsdag kväll den 11 juli och vi hade då gemensam middag på hotellet och reseprogrammet startade i och med det.

Dagen efter var det utflykt till Himmelska fridens torg och förbjudna staden. Det är svårt att med ord beskriva upplevelsen av att stå och gå omkring där, men kan summera det med: STORT och maffigt.

Dagen efter, på fredagen var det kinesiska muren som stod på programmet. Vi fick ta kabinbana för att komma upp på muren. Det var så häftigt och mäktigt att stå där uppe på muren och se bergstopparna med muren på sig ringla sig bort i horisonten. Kan inte komma på att jag någonsin har sett något häftigare. Vi promenerade i någon timme i en riktning på muren och kom fram till en annan linbana som skulle ta oss ner. Jag hade trott att den skulle vara som den vi hade åkt upp med, d.v.s modern och stabil, men NEJ det här var en sunkig, rostig 2-stols lift från 1800-talet!! (såg ut så i alla fall..). Jag som är lite höjdrädd och allmänt skraj för åkfordon som jag själv inte kan påverka fick PANIK! Vi hade en tid att passa och jag hade inget alternativ. Dagen efter skulle vi flyga till provinsen där vårat barn bodde, vilket gjorde mig ännu mera känslig. Jag var livrädd att något skulle hända och att jag inte skulle få träffa vår son. När vi skulle kliva på liften frågar mannen om vi har betalat för en extra försäkring!!! Då kom tårarna... maken medger att han fick betala lite extra vid biljettköpet för försäkring! Jag blundade och snyftade hela vägen ner och höll krampaktigt i maken. Tack och lov så gick det bra.

Dagen efter kom vi iväg till Wuhan, den stad där vi skulle få vår son.

Fortsättning följer....