Ännu en vecka...

Idag är det fredag och ännu en vecka har gått. Det är bra att tiden går fort, för min del så kan den gärna få gå ännu fortare.

Alla på jobbet frågar om vi har hört något. Så klart att de frågar det, eftersom jag så optimistiskt för ett tag sedan berättade att vi med största sannolikhet skulle få barnbesked i april. Till en del orkar jag stanna upp och berätta precis vad som hänt med tårarna brännande bakom ögonlocken och till andra säger jag bara snabbt och lite nonchalant att vi inte hört något ännu.

Idag kom min chef och sa att hon ville prata med mig. När jag gick in till henne så sa hon att hon hade hört att det inte blev nu i april och hon frågade hur jag mådde. Gulligt! Hon verkar uppriktigt ledsen för min skull och förstår att jag inte är på topp, vilket är skönt.

Jag fantiserar ofta om hur det blir när vi har fått barnbesked. Bara jag tänker på det så kommer det glädjetårar. Idag på vägen hem tänkte jag att när vi har fått barnbesked ska jag köpa med mig tårtor till jobbet och skriva ett fint kort och tacka alla för deras omtanke, tålamod och stöttande till mig under den låååååånga väntan. Kuratorn som jag gick till för flera år sedan, unden den tid då vi försökte på egen hand, kommer också få ett kort. Hon var riktigt bra och det var verkligen guld värt för mig just då.

Trevlig helg!