Ledsen och arg

Igår var maken och jag iväg och träffade några i släkten. Jag visste sedan innan att de inte är särskilt entusiastiska inför våran adoption. De har inte sagt något negativt men heller inte alls visat något intresse eller frågat något.

Under middagen så pratade vi om ditten och datten och flera gånger så hade en av dem nedlåtande och negativa uttryck för människor med annat ursprung. "Blattar", "de med hycklen" och "svartingar" var några av uttrycken. Jag blev så otroligt provocerad och visade tydligt att jag inte höll med, men jag ville inte ställa till med bråk.

Lite senare frågar samma person faktiskt lite om adoptionen och jag blev glad att hon i alla fall visade lite intresse, hon såg inte särskilt glad och upprymd ut utan det enda hon kunde klämma fram var att det är ju spännande. Sedan lutar hon sig mot mig och säger att: sen när ni har kommit hem med det där barnet så kommer ni att få ett eget barn också! (Då ler hon och ser glad ut och tror att hon har sagt något bra) Hon fortsätter med att säga: att det är ju ofta det är så. Jag visste inte vad jag skulle säga utan att ställa till med en scen. Det kokade inom mig. Jag fortsatte dock att vänligt men bestämt tala om att vårat adoptivbarn kommer att vara vårat egna barn och att det inte finns några som helst bevis för att det är lättare att bli gravid efter att man har adopterat och att vi kanske inte ens vill försöka. Hon såg helt oförstående ut och det kändes fullständigt meningslöst att fortsätta att prata om detta.

Nu vet jag i alla fall att de inte är särskilt glada över att vi ska adoptera och att hon som uttrycker sig så fruktansvärt rasistiskt kanske tycker att det är skamligt att få in en "svartskalle" i familjen? Om jag var vänlig och hade tålamod nu så kan jag garantera att jag inte kommer vara det när vi fått barn. Då säger jag hellre upp kontakten helt!

Alla behöver ju inte tycka att det är fantastiskt att vi ska adoptera. Men när nära släkt uttrycker sig på det här sättet blir jag orolig, jag vet att vi som adoptivföräldrar måste stå upp för våra barn och deras ursprung. Kanske på förskola, skola ute i samhället m.m. Men inom ens närmsta krets??? Nä, det trodde jag inte. Blir så ledsen :(

Och vem säger till en gravid kvinna att: bara ni har fått ut det där barnet så ska du se att du blir gravid igen???? Varför skulle man börja längta och planera för nästa barn innan man har fått sitt första? Läs gärna salvias kloka ord som också handlar om det här.