Ledsen :(
Fåglarna kvittrar...
Klarblå himmel...
Blommor och buskar slår ut i trädgården...
Man borde kanske känna sig lycklig?
... jag ligger i soffan och tårarna rinner ned för mina kinder.
Har ingen energi till att göra något... kroppen känns tung. Skulle behöva städa och vårfixa uterummet, fixa på tomten, städa inne, sortera papper, göra klart i hallen som är nästan färdigrenoverad sedan länge....listan kan göras lååång. Ändå gör jag inget...
Skulle ha pluggat idag, varit studieledig från jobbet (jobbar 80% och studerar 50%). Har en maffig uppgift som ska vara klar på fredag. Har skrivit en halv A4 på hela dagen. Orkar inte...
Livet känns meningslöst. Den här sommaren skulle vi äntligen få bli föräldrar, nu verkar det inte så... Jag står inte ut med tanken på ännu en sommar utan barn. Ännu en midsommar utan barn. Ännu en semester utan barn. Vi är dom som kommer till folks fester och middagar utan barn, vi är dom två vuxna som busar och leker med andras barn, men som inte har några egna.
Första ryktet för den här omgången har kommit och det säger att det inte blir mer än två dagars uppdatering i maj heller. Hela oktober 2005 har tydligen väldigt många inloggade och våran LID grupp 31 okt. 2005 ska tydligen vara gigantiskt stor, så tar dem två dagar nu och även två dagar i juni så är vi inte med förrens i juli, med resa i slutet av augusti/början på september. Då har ytterligare en sommar gått............ Kan man ligga kvar på soffan till dess?
posted by Filippis @ tisdag, april 24, 2007
6 comments
6 Comments:
Näe vilka tråkiga rykten. Vad ska man säga? Känner verkligen med er.
Kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för er skull. Jag fattar inte hur det kan få gå till så här. Förstår att det känns otröstligt med en hel sommar framför sig, som inte alls blir som ni har planerat. Så jävla överjävligt helt enkelt.
Kramar i massor till dig och mannen.
Hej!
Jag lider verkligen med dig/er. Men hoppas hoppas att de senaste rykterna inte stämmer så att ni är med denna gång. Håller tummarna hårt!
Kajsa
Hej!
Jag vet preis hur du känner det! Vi går också i väntans tider (dock inte från Kina) och det har också dragit ut på tiden. Högtider är som du säger extra jobbiga eftersom man hela tiden tänker "nästa midsommar är vi nog också föräldrar" osv. Jag förklarade det för någon som inte är i adoptionsvängen att det är som om någon skulle säga till dig att du måste jobba en vecka till när det egentligen skulle vara sista dagen innan semester. Sedan att alltid vara den som går på kalas utan barn känns också i hjärtat. Vi har haft några bakslag som har gjort att jag helt ärligt funderat på att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och inte titta fram förrän det hett efterlängtade barnbeskedet kommit. Men... Om man skall se något positivt med en kass situation så på det här sättet vet vi ju i allafall att det blir barn och att han eller hon kommer till oss även om väntan är outhärdlig ibland. Tyvärr är det ju så att vi som adopterar har ofta så mycket i bagaget sedan innan att vi helt enkelt inte fixar (eller förtjänar) fler motgångar. För att gå igenom hela den här svängen skulle man behöva hård hud som tyvärr har blivit lite avskalad på vägen. Skickar en styrkekram från en medväntande cyberkompis och en förhoppning om att det känns lite bättre idag.
/ J
Jag är också ledsen för er skull...försök att inte läsa en massa rykten (från vår Rumor Queen :-), det är ju faktiskt inte säkert att de stämmer. Och som sagt, det BLIR ju faktiskt barn någon gång även om det ibland inte känns så.
Jag försöker att inte tänka på hur lång tid vi har kvar om det ska gå i den här takten, jag börjar tro att det lutar åt tre års väntan.
Jag tror också att det är viktigt att få vara ledsen och dra täcket över huvudet, ibland förväntas adotivföräldrar vara starka supermänniskor som ska klara alt och lite till. Många glömmer ju bort att vi oftast har en lång, lång väntan bakom oss redan innan vi bestämde oss för att adoptera.
Kram!
Tack alla :)
Skicka en kommentar
<< Home