Tillbaka!

Datorn kraschade för några veckor sedan. Allt är borta.. foton, skolarbeten, mailadresser m.m. Nu har den varit på service och fungerar perfekt igen. Måste bara sitta och installera alla program på nytt :( Har haft abstinens av bloggen och mailen och kinalistan och allt annat spännande som finns att tillgå i internet världen. Kanske har det också varit lite nyttigt att faktiskt ha ett internet och dator brejk.

Något har hänt med mig sista tiden, känner mig så ledsen och trött. Orkar inte prata om barn och om adoptionen med bekanta längre. Orkar inte svara på alla frågor längre. Orkar inte längre spekulera i när det kan bli. Orkar inte hoppas. Det känns som om jag har pratat färdigt, vill att det ska vara på riktigt nu. Orkar inte umgås med barnfamiljer, vill helst bara vara hemma med maken. Idag är jag hemma från jobbet...jag är en väldigt plikttrogen person och har bara varit borta från jobbet när jag har varit så sjuk att jag absolut inte kunnat gå, typ hög feber eller maginfluensa. Nu känner jag mig lite hängig och konstig i kroppen, var lite täppt i näsan i morse. När jag vaknade imorse kände jag bara att jag orkar inte jobba, nu har jag lite ångest och dåligt samvete för det... Egentligen skulle jag nog orka rent fysiskt. Men det har varit så skönt att vara hemma för sig själv, som balsam för själen. Dessutom har jag de senaste veckorna haft mardrömmar om jobbet. Jag drömmer att jag gör fel och misstag, att jag tappar kontrollen. Har vaknat helt svettig av panikkänsla flera gånger. Så det kanske inte är helt fel att ta ett litet kort brejk. Det känns som om jag kan börja gråta om någon petar på mig. Jag hoppas att den här känslan snart går över för det blir tungt om det ska vara så här ända tills vi åker till Kina...

7 år!

Idag är det 7 år sedan jag och maken förlovade oss. Det är helt otroligt vad tiden går. Inser verkligen att man börjar bli gammal.

Maken kom hem med en blomma och vi har ätit god mat och druckit lite vin, mysigt!