Semester

Mina föräldrar är för snälla....

I veckan sa dom att de tycker att jag och maken nog skulle behöva lite semester, en paus, att bara vila upp oss både själsligt och fysiskt. Det stämmer så väl. Därför så vill de ge oss ett presentkort på resor för 5000 kr (som de själva har). Det är så sant, vi behöver ett break. Så nu är planen som så att om vi inte får barnbesked i maj så åker vi utomlands en vecka i slutet av maj. Om vi får barnbesked i maj så tror jag dock att energin och livsglädjen kommer tillbaka och då tar vi nog en veckas semester hemma och fixar för vår nya familjemedlem istället.

Jag hoppas givetvis att det blir det sista alternativet, men det känns lite lite lättare att åtminstonde annars ha en veckas sol och bad franför sig.

Ledsen :(

Fåglarna kvittrar...

Klarblå himmel...

Blommor och buskar slår ut i trädgården...

Man borde kanske känna sig lycklig?

... jag ligger i soffan och tårarna rinner ned för mina kinder.

Har ingen energi till att göra något... kroppen känns tung. Skulle behöva städa och vårfixa uterummet, fixa på tomten, städa inne, sortera papper, göra klart i hallen som är nästan färdigrenoverad sedan länge....listan kan göras lååång. Ändå gör jag inget...

Skulle ha pluggat idag, varit studieledig från jobbet (jobbar 80% och studerar 50%). Har en maffig uppgift som ska vara klar på fredag. Har skrivit en halv A4 på hela dagen. Orkar inte...

Livet känns meningslöst. Den här sommaren skulle vi äntligen få bli föräldrar, nu verkar det inte så... Jag står inte ut med tanken på ännu en sommar utan barn. Ännu en midsommar utan barn. Ännu en semester utan barn. Vi är dom som kommer till folks fester och middagar utan barn, vi är dom två vuxna som busar och leker med andras barn, men som inte har några egna.

Första ryktet för den här omgången har kommit och det säger att det inte blir mer än två dagars uppdatering i maj heller. Hela oktober 2005 har tydligen väldigt många inloggade och våran LID grupp 31 okt. 2005 ska tydligen vara gigantiskt stor, så tar dem två dagar nu och även två dagar i juni så är vi inte med förrens i juli, med resa i slutet av augusti/början på september. Då har ytterligare en sommar gått............ Kan man ligga kvar på soffan till dess?

Ännu en vecka...

Idag är det fredag och ännu en vecka har gått. Det är bra att tiden går fort, för min del så kan den gärna få gå ännu fortare.

Alla på jobbet frågar om vi har hört något. Så klart att de frågar det, eftersom jag så optimistiskt för ett tag sedan berättade att vi med största sannolikhet skulle få barnbesked i april. Till en del orkar jag stanna upp och berätta precis vad som hänt med tårarna brännande bakom ögonlocken och till andra säger jag bara snabbt och lite nonchalant att vi inte hört något ännu.

Idag kom min chef och sa att hon ville prata med mig. När jag gick in till henne så sa hon att hon hade hört att det inte blev nu i april och hon frågade hur jag mådde. Gulligt! Hon verkar uppriktigt ledsen för min skull och förstår att jag inte är på topp, vilket är skönt.

Jag fantiserar ofta om hur det blir när vi har fått barnbesked. Bara jag tänker på det så kommer det glädjetårar. Idag på vägen hem tänkte jag att när vi har fått barnbesked ska jag köpa med mig tårtor till jobbet och skriva ett fint kort och tacka alla för deras omtanke, tålamod och stöttande till mig under den låååååånga väntan. Kuratorn som jag gick till för flera år sedan, unden den tid då vi försökte på egen hand, kommer också få ett kort. Hon var riktigt bra och det var verkligen guld värt för mig just då.

Trevlig helg!

Bekräftat

Gick upp tidigt imorse...kollade CCAA´s sida...såg att ryktena stämde. 2 dagar, 2 fnuttiga dagar blev det. Luften har gått ur mig..har jobbat ikväll, inte pratat mer än absolut nödvändigt med någon, varit för mig själv. Fasat för att någon skulle fråga om vi hade hört något, just nu orkar jag inte prata om det. Ringde AC för att höra vad de hade för förklaring till att det blev så här den här gången. Men som jag redan visste innan så visste de inte mer än mig. De tror att det beror på fler ansökningar i oktober 2005. Det måste i så fall vara helt sjukt många fler ansökningar just i oktober.

Svart...

Förra inlägget var så optimistiskt.... jag önskar verkligen att det skulle ha hållt i sig. Nu är allt istället nattsvart. Rykten tyder på att CCAA bara har uppdaterat och gett barnbesked tom 26 okt. 2005. 2 dagar!!! Vad är det som händer? Jag orkar inte. Nu var det första gången på hela "skaffa" barn resan som jag vågade släppa oron och faktiskt glädja mig åt att vi skulle vara med denna gång. Vad fel jag hade...det borde jag väl ha lärt mig vid det här laget att det inte är någon idé att våga vara optimistisk eller säker på någonting längre.. Har lust att skrika ut min frustration. AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Snart....

...är det vår tur!!!! Idag är det den 2:a april och någon dag när som helst borde CCAA uppdatera och då borde vi vara med! Tänk att om bara några veckor så sitter vi här med ett litet foto på vårat barn! Redan nu så är vi antagligen utsedda som föräldrar till en speciell liten kinaflicka eller pojke för den delen. Känns konstigt, svindlande, fantastiskt och underligt på samma gång. Jag har ringt till AC och kollat att de har alla våra telefonnummer och att dom stämmer. Hur många gånger har jag inte fantiserat om det där telefonsamtalet, nu är det nära..