Deppardag

Fortfarande ingen uppdatering av CCAA.... rykten säger att det tar sån tid för CCAA att uppdatera för att de har tagit med så många i denna omgång. Måtte detta rykte vara sant!

Det är så många människor runt omkring oss som är intresserade av adoptionen, arbetskamrater, familj och vänner. Alla frågar de samma sak gång på gång... - har ni hört nåt?
- när blir det tror ni? Jag har fram tills nu siat om jan-feb 2007, men nu känns snarare mars-april relevant. Hur gör man för att orka? Sedan i våras har vi ökat på tiden med ung. en månad i taget. För varje månad som kommer förstår man att det vi trott hitills inte längre stämmer och man får lägga på någon månad. För någonting måste man ju tro och hoppas på för annars blir man ju galen (eller mer galen än vad man redan är). Idag är en deppdag. Har klump i halsen och känner mig ledsen för att det känns så orättvist att vi måste gå igenom allt det här. Hör gravida kvinnor gnälla när de går över en till två veckor och då har jag bara lust att ställa mig upp och skrika av ilska och frustration!
Jag har nu varit gravid* i 1 år och 17 dagar och gått över tiden** i ca. 6 månader!

*Räknat från när alla papper skickats till Kina den 14 okt. 2005
**Räknat utifrån den beräknade väntetiden som var när vi skickade våra handlingar

Stiltje

Har inte så mycket att skriva om... Livet rullar på, det händer inte så mycket. Hela tillvaron består i väntan. Den här veckan hoppas jag att CCAA uppdaterar så att kön går framåt. Det var en månad sedan sist. Jag hoppas också att de tar ett stort kliv framåt, dvs tar med ännu fler dagar (inte så troligt dock).

Imorse gick jag upp tidigt för att plugga, nu 2½ timmar senare har jag fortfarande inte fått något gjort. Det finns så mycket annat att göra framför datorn som är så mycket roligare. Och nu måste jag snart hoppa in i duschen för att åka iväg och jobba. Blir så trött på mig själv! Jag har ingen motivation alls för varken studier eller jobb, det är som om jag lever i en bubbla och gör saker som en robot bara för att jag måste.

Igår däremot var jag väldigt motiverad till att shoppa! Köpte några riktigt bra fynd på rea till mig och maken och en jättesöt liten klänning i stl 74! Kände mig lycklig där jag gick med barnklänningen i påsen på vägen hem.

HTK - 1 år sedan

Idag är det precis ett år sedan våra handlingar skickades iväg till Kina. Ett år... det har på ett sätt gått väldigt fort, men samtidigt så känns det emellanåt som om tiden står stilla... För ett år sedan tänkte vi att vi nog skulle vara hemma igen med barn till sommaren 2006. Så blev det inte...

Uppmärksamhet

I helgen var jag på IKEA med en tjejkompis, jag handlade supersöta barngardiner och en jättegosig mjukdjurs panda. Det kommer att dröja innan gardinerna kommer upp men pandan gosar jag med lite då och då (då kommer den att lukta mycket mamma när vår lilla äntligen får den).

På jobbet är ALLA nu jätteintresserade av att jag ska adoptera! Igår när jag jobbade fick jag frågor och pratade om det hela dan, kändes nästan lite "jobbigt" att få så mycket uppmärksamhet. Tänk vad det kan vända.. jag som förut var deppig för att ingen frågade något eller pratade med mig om adoptionen :)

Hjälp!!!

Efter hämta barn kurs och föreläsningar i min utbildning är jag nu lite smått stressad över det här med barnsäkerhet. Oj, oj vad mycket hämska saker det kan hända. Har fått flera riktigt otäcka fall beskrivna för mig: brännskador, drunkningsolyckor, andningsstopp (pillar in något i munnen) m.m. Det är inte klokt vad de små liven kan hitta på. De flesta olyckor hos små barn sker i hemmet. Det blir till att gå skyddsrond här hemma innan den lilla kommer. Spisskydd, fönsterhakar, trappskydd, lådstopp, bort med allt smått, petskydd i kontakter, bort med vattentunnorna på tomten, halkskydd under mattor, förankring av spis och bokhylla i väggen, bort med alla giftiga saker (mediciner, alkohol, diskmedel, tvättmedel m.m.), klämskydd på dörrar och skåp..... Jag har säkert missat något, eller är jag överhysterisk?