2 veckor...

..sedan barnbeskedet!

Idag var det sista dagen för denna termin på min utbildning som jag läser på distans på halvfart, nu är det "sommarlov", yieppi! Sen är det bara en termin kvar och jag hoppas att jag kan fixa det fast jag är hemma med lillprinsen.

From idag har jag dessutom tagit semester i 1 ½ vecka!!! Vi insåg att vi nog behöver vara lite lediga innan vi åker till Kina och mysigt att vara det nu. Nu ska det barnfixas :)

Spjälsäng och bilbarnsstol ska inhandlas, vaccinationer till oss måste ordnas, visum ska fixas, måste ringa BVC, kolla barnförsäkringar, sätta oss in i försäkringskassedjungeln m.m.

Underbara internet

Genom internet har jag kommit i kontakt med en kvinna från USA som har barn från samma barnhem som våran pojke och nu har hon precis kommit hem från en resa i Kina då hon hälsade på barnhemmet. Hon träffade våran pojke!!! Det är så häftigt! Hon fick tyvärr inte ta några kort därinne, men hon skrev bl.a att han var väldigt söt och såg välmående ut. Det är helt fantastiskt, tänk att hon har träffat våran lilla kille för bara några dagar sedan :) Blev så glad av att höra att han verkade må bra, åhhh vad jag längtar........

1 vecka...

...sedan barnbeskedet. I en vecka har vi vetat vem som är just vårat barn. Så kort tid, men ändå känns det så självklart. Nu är det han och ingen annan. Det är nästan konstigt hur starka känslor man kan känna för en person man inte känner eller ens har träffat. När jag tittar på honom på korten suger det i magen och jag blir alldeles varm i kroppen och känner en otrolig kärlek till denna lilla individ. Tänk att han är min!

Resan

Idag har vi bokat flygresan tur och retur till Peking. Vi åker den 8 juli och kommer hem den 26 juli. Direktflyg både dit och hem, det känns riktigt bra. Så lite stök och bök som möjligt för lillprinsens skull (och vår). Kändes roligt att boka en resa för två personer dit men tre personer hem!

Lyckorus

Jag befinner mig i ett lyckorus som är helt underbart. Det är svårt att få något vettigt gjort både på jobbet och hemma. Känns som om jag är i en bubbla. Jag har firat med tårta på jobbet, alla var så glada för min skull :) De fick se bilderna på honom och alla tyckte förstås att han är jättesöt! Bilderna sitter på kylskåpet hemma och i plånboken och almanackan och för säkerhetsskull ligger han även i byxfickan på jobbet, så att jag kan titta på honom precis när som helst lusten faller på. Igår bestämde vi namn.

Det är massor av saker att fixa nu. Hoppas inte allt är stängt imorgon...

Ska försöka att sova nu, det har inte gått så bra de senaste 2 nätterna.

Hej, så länge!

Barnbesked!!!

Idag kl. 08.30 ringde telefonen. När kvinnan i andra änden sa att hon ringde från adoptionscentrum började jag skratta och sa "du förstår inte hur länge jag har väntat på det här samtalet". När hon sedan fortsatte med att säga att "jag vill gratulera, ni har fått en pojke!" Så skrattade jag ännu mer och kände mig verkligen glatt förvånad.

Jag åkte snabbt och hämtade papprerna och maken åkte från jobbet, så ca. kl. 13.00 idag skålade vi i champagne och öppnade kuvertet. Det var så pirrigt... Vi struntade först i alla papper, ville bara se korten... och där var han våran son! Så söt! På ena kortet tittar han rakt in i kameran och småler, blev varm i hela kroppen av lycka och kärlek :)

Han är född den 30 juli 2006, så nu är han 9 ½ månader. Han ser välmående ut och han är rund o go ;) Det står att han äter mycket, att han gärna sitter i famnen och kramas, att han skrattar högt och massa mer...

Vi har ikväll fortsatt att fira med hans mormor & morfar, ännu mer champagne och en riktigt god middag.

Nu måste vi bestämma vad han ska heta, tjejnamn hade vi i stort sett bestämt, men pojknamn hade vi inte pratat så mycket om, men vi har några favoriter. Åh, nu vill jag ut och shoppa tuffa killkläder och göra iordning hans rum på riktigt.

Nu måste jag nog gå och lägga mig, imorgon blir det tårta på jobbet!

Måndag...

Idag är det måndag och jag är ledig. Det kom aldrig något samtal förra veckan. Nu börjar jag bli otålig. Snälla, snälla, snälla kan dom inte ringa idag! Jag går inte en meter utan att ha både mobilen och hemtelefonen inom räckhåll. Hoppar HÖGT så fort telefonen ringer och pulsen stiger. Jag har förberett papper och penna så att jag slipper irra runt och leta efter det när dom ringer.

Håll alla tummar nu för att dom ringer under dagen och talar om vem vårat barn är!

Nystart

Idag har jag varit och klippt mig och blev riktigt nöjd! Ingen stor förändring, men det känns ändå så skönt. Har inte klippt mig på evigheter så det var verkligen nödvändigt. Det känns lite som om mitt liv har fått en nystart och det känns så mycket roligare att ta tag i saker nu. Shoppade lite kläder till mig också, som sagt förnyelse och nystart :)

Inget barnbeskedsamtal idag. Blir helnojjig så fort någon ringer och hos frissan blev jag nervös om det skulle ringa när jag satt där, för det hade blivit konstigt. När jag sedan satt på en fullproppad buss tänkte jag också att det blir allt väldigt märkligt om de ringer när man befinner sig mitt ibland en massa okända människor. För vad kommer hända...antagligen så börjar jag böla eller skratta hysteriskt (ska bli intressant och se hur man reagerar) och man kommer ju knappast inte be dom ringa upp om ett tag istället. Egentligen tror jag inte att de skulle ringa redan idag för det är för tidigt tror jag, men för varje dag som går nu så ökar ju chanserna. Idag köpte maken i alla fall hem riktig champagne som ligger och väntar i kylen.

Väntan

Väntar otåligt på att få telefonsamtalet som talar om vem vårat barn är. Mobilen sitter som fastklistrad på kroppen, för tänk vad hemskt om man skulle råka missa det där samtalet, hua. Inom två veckor stod det i översättningsbrevet, före nästa fredag vet vi definitivt, men jag önskar och hoppas att det kommer tidigare än så. Gärna nu på torsdag eller fredag, för imorgon och på onsdag jobbar jag kväll och jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det skulle vara att koncenrera sig på att jobba när kuvertet ligger hemma och väntar. Vi kommer åka och hämta det hos AC så fort de ringer.

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!!!!

Vi är med denna gång. Vi har fått ett barn :) Vi vet inte vem det är ännu, papprerena håller på att översättas till svenska nu och så fort det är klart så får vi veta vem hon/han är. Översättningsbrevet från AC fick vi idag.

Igår fick jag ett mail av våran kontakt på AC som berättade att vi nu var utsedda till föräldrar...... öppnade mailet på jobbet, läste det och stängde ner det, gjorde några arbetssysslor tills jag tänkte att jag måste nog läsa mailet igen... och då gick det upp för mig :) Berättade för arbetskamraterna som började böla, jag var ganska lugn, men omtumlad och GLAD. Förvirrad som jag var så vidarebefodrade jag bara mailet till maken och tänkte inte mer på det tills min chef sa: Vad sa din man, du har väl ringt honom? Jag började skratta och sa att jag hade mailat, men insåg då att det nog var läge att ringa istället :)

Det känns som om en sten på minst 20 kg har släppt från min kropp. Konstig känsla.. När någon ringde idag och frågade hur det var så sa jag att det är bra! Det är längesedan jag sa det med en äkta känsla av att det verkligen är bra.

JAG ÄR SÅ LYCKLIG!

Glada rykten

Rykten säger att CCAA har uppdaterat tom 1 nov 2005!!!!!!!!!!!!!!!!! Det verkar trovärdigt eftersom flera organisationer i USA och någon i Danmark har bekräftat att det är det datum som gäller.

Det pirrar i magen, men efter förra månadens besvikelse vågar inte fullt ut tro på det förrens CCAA har uppdaterat sin sida eller att jag hör från våran organisation att det stämmer.

Imorgon är det vanlig vardag och hoppas hoppas att AC kan bekräfta det då.